allamanda

Där stod jag, helt förstummad av det jag såg. Pappa låg där med en massa akutvårdare bredvid sig. Japp det är sant, min pappa bara dog. 42 år, 2 månader och 24 dagar. Jag fattar fortfarande inte vad som hände. Han hade två röda märken i halsen. Förutom dom två märkerna i hans hals var han helt vit.

Mamma satt där bredvid också. Hon grät, det gjorde ju jag med, men ändå.

"En månad senare" Jag och mamma satt och drack te, precis då knackade på dörren. Jag öppnade, det var en man med ett papper i handen. Det var gammalt. Jag ropade på mamma. Mannen sa att han heter Vincent greenburgh och att han var 58 år, men han såg ut som 101. Han hade samma vita färg som pappa i ansiktet.

Han berättade att jag Clara Grames hade ärvt ett hus av min gammel,gammel moster Erin. Jag visste inte att jag hade en gammel,gammel moster Erin. Mamma frågade om han ville ha lite te medans han berättade. Självklart sa han ja. Gamla gubbe tänkte jag.

Han läste på pappret. "Clara gr grames ska få detta hus efter mig. Jag vill ge henne detta för att hon och hennes mamma är mina enda levande släktingar. Just Clara ska få det för att hennes mamma inte förstår hur detta kommer att fungera."

Ni kan få komma och se om ni vill ha huset imorgon sa Vincent. Det gör vi gärna sa mamma. Men mamma, jag ska hem till Kayla då! Inte längre sa hon då.

Jag ringde till Kayla och berättade vad som hade hänt och att jag inte kunde komma till henne. Hon sa bara "Woooow!!!" Och la på, det gjorde hon alltid när hon tycker något är coolt. Då knackade det på dörren och där var Kayla. Gamla goda Kayla, min bästa vän Kayla var hon också.

Hon frågade om huset och hur jag fick det och så, jag svär på att jag bara kunde svara på hälften. Sen sa hon såhär, " Kan inte jag få följa med, och om ni vill ha huset så kan jag sova där med dig den första natten." det låter som en utmärkt idé sa jag. Men mamma kanske inte tycker som jag och du. Vi frågar henne då sa Kayla och drog med mig i sina hastiga rörelser. Men mamma tyckte att det var okej om vi var försiktiga.

Jag önskade att inte Vincent var den som visade oss runt i huset. Jag kände igen honom på något sätt. Vi kom till det lilla köket. Det var perfekt för mig och Kayla att koka häxbrygder i. Det var så sött med dom rutiga gardinerna och det torkade örterna i fönstret. Men vi hade inget särskilt snyggt hus. ett grått hus med liten trädgård. När vi kom till sovrummen så fanns det 2 stora fina sängar i varje rum. Då skrek jag och Kayla "TAGET" i kör.

Vincent gav oss några papper och cyklade vidare på sin rostiga gamla cykel.

Mamma tyckte att vi skulle fira med en fest. Hon bjöd bara lite vänner.

Jag och Kayla gick ut och utforskade lite i stan. Vi hittade en äng en bit utanför stan där fanns nässlor, hallonblad, belladonna och silvia m.m. Vi plockade med oss några nävar och gick hem igen.

När vi kom hem hade alla gäster gått hem. Vi hängde våra örter i fönstret med alla dom andra som Erin fixat ihop. Kayla!! Kolla elfenbensrot. Jag har alldrig sett den innan! Jag och Kayla studerade den sällsynta roten. Sen hittade vi lite Citronigräs och Rosenrot.

Vi gick och la oss tidigt den dagen, mamma gjorde det samma. Jag och Kayla sov i samma rum. Täckena luktade gammalt men samtidigt gott.

Jag och Kayla flämtade till och vi vaknade båda av samma gråtande ljud. Då såg vi en vit skugga som grät den rörde sig helt ljudlöst, förutam snyftandet och dom grå tårarna som droppade mot golvet. Vi skrek, jag vet inte om det var för skräcken eller fruktan eler kanske båda två. När skuggan vände sig om såg vi svarta ögon en vit kropp och gråa tårar som glänste när dom rann ner för hennes kind. Jag och Kayla somnade direkt igen. Vi var så trötta.

Nästa morgon såg jag mamma sitta och dricka te i köket, hon verkade trött. Då kom jag och tänka på skuggan. Jag frågade mamma " Såg du också? " Hon nickade mot mig och sa " Igår kväll läste jag i en av Erins böcker hon skrivit själv. Där stod det att huset är byggt över en gammal kyrkogård. " Sen var hon tyst.

Jag väckte Kayla och berättade om vad mamma läst.

Då föreslog hon ett mirakel, en själsflyttarbrygd. Jag sa självklart BRA IDÈ!!

Då kom jag på vem Vincent var. Det var min döda pappa. Det skulle jag aldrig kommit på ifall inte jag trodde på spöken nu. Pappas röda märken var från en vampyr. Han var själv en vampyr nu. Det var ju självklart. Vad annars? Jag sprang och berättade allt för mamma!

Vi började med brygden direkt. Först gick vi ju till ängen och plockade lite örter. När vi kom tillbaka hade mamma ställt ut speglar över hela trädgården. Vi hade bråttom nu solen höll på att gå upp.

Jag och Kayla turades om att läsa receptet i Erins gamla bok och att blanda.

När vi var klara hälde vi lite av den gröna bryggden över varje spegel. Vi hann precis i tid. Solen gick upp och speglade sig över speglarna som speglade sitt nu gröna ljus över huset. Kayla sa som vanligt bara "Wooow!"

Men det spökade inte här i huset längre, det var ju bra. Men vi hade fått ett nytt problem.

Man har hittat massor med döda människor vi kyrkogården, och dom hade två röda märken i halsen och var helt vita som pappa.

Jag och Kayla sprang och läste Erins böcker. Kayla sa så här när jag var mitt i en sida. " Vampyrer kan endast dö av två saker, Att få en träpåle i hjärtat när dom sover annars är det fruktansvärt farligt för dig, eller ett varulvsbett"

Vi sprang och tog med oss en stor träpåle som stod mot väggen, sen sprang vi mot affären och köpte snöre och 10 vitlökar, jag hade läst att vampyrer hatade vitlök. Vi trädde vitlöken på snöret och satte det runt hlasen på varandra.

Vi kom till kyrkogården, det var ju lätt, men att hitta pappas grav var inte det samma. Vi läste nog på 36 gravar. Men sen hittade vi pappas, Det föll en tår från min kind. OMG!! Vi glömde spade ropade Kayla ut. Lugn det finns spadar här sa jag då. Jag går och hämtar en sa jag till Kayla.

När vi grävt ner till kistan. Så blundade vi medans vi öppnade kistan. Och där låg han, min pappa. Han andades faktist. det rann lite blod ur hans ena grå-vita mungipa. Jag lyfte upp hans läpp lite. Han hade två vassa tänder i munnen och UUHHGF prata inte om det. Kayla gav mig pålen. Jag stack honom i hjärtat. Hans vassa tänder växte ner igen och hans hudfärg gick från vit till ljusbrun. Vi la våra vitlökshalsband över hans döda kropp. Han andades inte längre.

När vi kom hem var allt som vanligt. Mamma Gjorde te. Och aldrig fick vi något problem med detta igen!

SLUT!!!

En berättelse av Amanda håkansson!